Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KUNO SHOLMSROMANS
och deras höfter snudda mot hvarandra — de gå
förbi, hon ser mig, men jag hälsar naturligtvis icke.
Jag ler kring cigarren och tänker att trots min
värdinnas beskärmelser kan aldrig fröken Klara få det
bättre än nu. Men min värdinna skulle icke förstå
det och ej känna den tillfredsställelse, jag erfar,
då jag minns honom som smärgelskifvan dödade.
Hon, portvaktens Klara, glömmer icke honom, ty
han var den förste som ägde henne. De öfriga
skola icke på länge spela någon verklig roll.
Viaduktens brant reser sig framför mig. Upp
öfver den mellan lyktornas led galoppera tre hästar
med en ringande spårvagn, och under hvisslar,
insvept i ånga, ett backande tåg. I bangården lysa
ljus, gula, röda, gröna, och semaforen till vänster
vänder sig långsamt och stirrar på mig med sju
svarta ögonhål. Om fem minuter skall jag sitta i
den lilla operetteatern och i mina öron ljuda en
brusande wienervals.
4. — Ridå,
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
