Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SARSTUDIE
föll in öfver glänsande cylinderhattar och
gnistrande glas, blänkte på barrelingeris beslag och
glimmade till i Charlies pärlemorknappar. Någon sade:
— Han spelade för mycket och hade alltid otur.
Och så högt sen, till exempel med den där Sharp,
som ju ingen vet hvem han är. Och förlorade
han, betalade han ju alltid dagen därpå. Men vann
han någon gång, fick han allt vänta på
hedersskulden ...
Och en annan tilläde, ej utan skadeglädje, och
gifvande uttryck åt hela sällskapets tanke:
— Han får det nog svårt där ute. Det lär
vara rysligt i början...
Plötsligt blef det alldeles tyst vid bardisken
och enhvar fick brådt att så obesväradt som möjligt
syssla med sitt glas — de som druckit ur kramade
med likgiltig min, men ovanligt fort, ihop sina
vassstrån. Herr Krona hade kommit in.
Det var en ung man i dress af senaste snitt
och med ett vackert och öppet anlete, litet blekt
och trött, men utan depravationslinjer. Kring den
välbildade munnen fanns ett vekt drag, om hvilket
en psykolog skulle sagt att det endast vore en
tidsfråga då det skulle kallas vemodigt och slutligen
bittert. Han fick först sikte på de två officerarna,
och som han var du med dem bägge, nickade han.
De två sågo genast på hvarandra och läste ett
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
