Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
i hamn: gården ligger så tom och asfaltsvart, så
sopad och spolad som endast en fin stadsdels gård
kan göra. Och solen faller vanligtvis snedt ned
i ett gullknippe öfver denna afstängda, lugna vrå
både för- och eftermiddag, endast från skilda håll,
och det förefaller mig som om solen nu börjat lysa
för mig både morgon och afton.
Ty jag inser allt mer och mer att det är på
oss själfva det beror om vi vilja ha ständig
helg-dagsstämning öfver oss. Här bor jag nu, i ett
gårdsrum låt vara, men hos människor, som äro vida
öfver min egen samhällsklass. Änkefrun och hennes
dotter — Mirja! — äro ju personer, hvilka förr varit
vana röra sig i till och med de högsta kretsar.
När kaptenen dog ändrades ställningen — ja visst,
men personligheterna äro ju dock kvar. Och nu
delar jag, den forne förvaltaren, rum med
herrskapet. Låt vara att jag betalar hvad de begära,
men så har jag det nu också bättre än jag någonsin
haft. Se på de gamla schaggstolarna, visserligen
-luggslitna, men dock tydligen visande prof på
gammal adel och gammaltidsprakt. Och att tänka sig
att Mirja — fröken Mirja! — knackar på här och
frågar om jag — jag! — önskar något. Ack, herre
gud, det kan ju hända att jag är nöjd med litet,
men å andra sidan blef jag aldrig bortskämd med
något. Således är det ju ej alls märkvärdigt om
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
