Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
Och hvilken eftermiddag! Fröken Mirja och
jag ensamma i fyra timmar, påminnande oss gamla
händelser, små hvardagsbagateller från barndomen.
Hur vackert var ej i lampskenet hennes hår, det
skuggade pannan och ögonen så att jag icke kunde
se dem, ty hon satt så, men jag bara betraktade de
fina slingorna och de mest vansinniga begär flögo
genom mitt hufvud — jag önskade jag finge kyssa
hennes hår, hela hufvudet rundt! En gång blef
hon helt blek och darrade häftigt och så började
hon gråta. Jag blef så förskräckt och visste ej
hvad jag skulle säga, gråten stockade sig i min
hals. Hvarför hade jag så lättsinnigt suttit och
talat om barndomshemmet, jag borde verkligen vetat
bättre. Naturligtvis upprörde det henne att tänka
tillbaka på bättre tider och då fadern lefde. Men
jag kan ej neka till att jag tyckte att jag liksom
kommit henne närmare. Hur som helst, plötsligt
blef hon sig själf igen, ja, hon slog alldeles om och
blef nästan stormande munter, gycklade öfver sig
själf och sitt beteende och skrattade åt allting, till
och med gjorde narr af min granne, obarmhärtigt
och omotiveradt. Hon gick så långt i sitt orättvisa
förlöjligande af honom att jag till sist fann mig
manad att uppträda till hans försvar. Jag beklagar
den gode mannen ty jag tror ej mina ord hjälpte
mycket, fast hon — smickrande nog för mig! —
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
