Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE T ONDAS ÄNGEL
ten. Man hade ställt upp en rankig, grönfärgad
bit trästaket som spaljé och på marken framför
stodo tre jordfyllda blomkrukor — men intet växte
i dem. Två urblekta kartonglappar, annonserande
bryggerivaror, hängde som dekoration på
staket-spjälorna.
Efter en stund öppnades dörren och en
tobaks-tuggande man i skjortärmarna kom ut. Han
stirrade förvånad på mig, lyssnade tyst till min begäran
om kallt öl och gick in utan att svara. Stum kom
han så åter tillbaka, serverade ölet utan att yttra
ett ord, alltjämt tuggande, stirrade på mig och drog
sig ånyo in. I dörren såg jag, innan han försvann
i mörkret därinne, hur de breda axlarna sakta rördes
upp och ned och den röda nackens senor arbetade
— äfven bakifrån, på ryggen, kunde man iakttaga
hur han tuggade. Mannens vältalighet låg i denna
tysta tuggning.
Lämnad ensam med mitt öl, som verkligen var
iskallt, begrundade jag nu min ändamålslösa
promenad. Den hade företagits i ett anfall af förtviflan
öfver oförmågan att arbeta, men jag insåg att jag
bort styra kosan åt annat håll. Nu satt jag här
trött och upphettad och innan jag komme hem
skulle jag vara dubbelt så trött och varm. Den
nedslående omgifningen förbättrade ej mitt lynne.
Jag blickade slött ut öfver det brungula fältet
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
