Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ONDAS ÄNOEL
framstående tysks förmedling hade jag fått jobbet.
Jag hade ett par bra biljetter till min disposition,
och gaf dem till miri hustru för att hon skulle gå
med någon bekant — vi hade för länge sedan slutat
gå ut tillsammans. Själf skulle jag vara på scenen.
Dekorationen fick en applåd — det var ett
medeltidstorg med en drakbrunn i midten — och
jag var mycket nöjd och lycklig då jag gick hem.
Spårvagn fanns ej då till byn, men jag tyckte jag
förtjänade en droska och åkte hem från tullen i
ett börjande snöblandadt nattregn.
När jag kommer hem — hör min herre, ni
kanske icke fattar hvarför jag så här öppet berättar
detta, men det är detsamma — när jag kommer
hem finner jag fönstren upplysta. Är hon redan
hemma, tänker jag, det var märkvärdigt. Jag
öppnar dörren och går in. Jag känner hennes parfym
— hon begagnar en, hvars namn jag icke minns,
men den eggar och rusar — jag tar af mig rocken
och så öppnar jag dörren till salen. Där brinner
taklampan och på bordet står lämningen af en supé,
hummerskal, en tom vinbutelj, och så vidare. Så
går jag till sängkammardörren — den är låst. I
samma ögonblick får jag se på ett litet fönsterbord
de två teaterbiljetterna, hon hade alltså ej varit där.
Jag knackar på dörren och hon svarar inifrån, lugnt,
sömnigt: Hvad vill du? Jag hade druckit litet
9. — Ridd.
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
