Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNONSAQENTBN
en allé. Alla bladen voro gula och röda och fullt
af lof på marken, hela högar. Och bakom ett gärde
stod en skog, som buktade sig till en krök, och
där såg regntjockan ut som en silfverdimma, ja
precis som en silfverdimma — ni förstår. Det var
ett mycket vackert landskap...
— Och hur går det med det böhmiska?
— Inte den här gången, nej inte den här gången.
Men...
Han småblinkade slugt och upprepade sin strof:
— Kanske ligger den...
Så kom en kulen eftermiddag då vi åter voro
ensamma i redaktionslokalen. Jag hade just lagt
ned en tidning, i hvilken jag läst och som skymt
bort annonsagentens gestalt där han satt böjd öfver
sin pulpet Det var mycket tyst — då hörde jag
plötsligt en snyftning. Jag kan ej beskrifva den
känsla af förfäran som grep mig. Jag lutade mig
fram och såg skarpt på Adam Blomstedt. Den
gamle mannen grät.
Han satt alldeles stilla, med slutna ögon, och
under de röda ögonlocken framvällde tår på tår,
de runno sakta nedför de skrynkliga kinderna och
föllo i det numera hvita skägget. Det låg något
fruktansvärdt i denna hjälplösa sorg, i
höstskymningen och tystnaden omkring den, och jag blef
mycket rädd.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
