Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNONSAQENTEN
i selen med släpande tömmar. Och öfverst på
den lilla klädeshögen hvilade den nötta
läderportföljen, metallknäppet blänkte matt i lampljuset.
Då jag steg fram till sängen, såg jag, att dold
i vindskupans skugga satt en hotellstäderska, och på
en stol bredvid henne funnos medikamentsflaskor,
ett vattenglas och en blårutig näsduk.
Jag satte mig på sängkanten och tog Adam
Blomstedts hand. Den var kall och fuktig och
besvarade icke min tryckning, han märkte mig ej.
Jag böjde mig öfver hans magra ansikte, men han
såg mig icke. Läpparna rördes och jag trodde mig
uppfatta orden ’sofva’ och ’lotteri’. Det sista var
jag ej säker på och då jag lutade mig än närmare
sade han helt tydligt:
— Van Veedens kakaoannons...
Jag betraktade honom förvirrad och reste mig.
Städerskan kom fram och torkade hans svettiga
panna, hon försökte föra glaset till hans mun, men
han drack ej utan fortfor att mumla.
— Hvad säger han, hviskade hon, yrar han?
Böjda öfver den döende hörde vi honom
upprepa:
— Kakaoannonsen...
Och mycket tyst, knappt hörbart, kommo ännu
några ord:
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
