Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMA VÅG
tryck af förvåning och nedslagenhet, som förut
behärskat mig.
Neroansiktet fattade ett glas, kastade hufvudet
tillbaka, slog ut med armarna och talade. Hans
höga stämma ekade under marmorhvalfvet och i
ögon och munvinklar spelade ett vanvettsljus.
— Mina herrar, sade han, människor menar
jag... ha, människor!... jag hälsar er alla på det
hjärtligaste välkomna till detta mitt lilla slott. Icke
så, att jag vill spela slottsherre... det må en hvar
göra härinne, men, mina kära vänner, detta är dock
min lilla vrå, där jag döfvar hjärta och hjärna...
ty Jag är mycket sjuk i hjärta och hjärna... och
därför ber jag att få ert tillstånd vara er tacksamme
värd för en stund. Stormen har fört oss
tillsammans, kanske känna vi hvarandras namn, kanske
icke — hvad gör det? Vi äro alla vandrare med
en packe sorger... och hvarandras bördor känna
vi icke... vandrare, säger jag, på samma väg, och
samma vind blåste oss in här. Låt oss nu för ett
ögonblick draga andan, sätta ned packen i ett hörn
och räta ryggen, glömma stigens svårigheter, låt
oss dricka och göra oss glada. Hur vi än stå,
som åklagare, som anklagade, som domare, eller
jury eller rättstjänare eller hvad satan ni vill —
vi äro dock på samma väg. Tänk på det mina
herrar, innan ni nu draga er tillbaka för att öfver-
11. — Ridd.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
