Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMA VÅO
En uppassare hade vågat sig ut på gården.
Han kom hukande tillbaka med stora, svarta fläckar
öfver den tunna serveringsjackan, håret drypande
vått och när dörren öppnades hördes regnets fall
mot asfalt och plåt.
— Det är likadant, förkunnade han fömöjdt,
och en sådan massa fönster inslagna — alldeles
fullt af glasskärfvor, och järnrör äro tillbucklade
och hopvridna, och se sådana stora...
Han lade några hagelkorn på en silfverbricka.
De voro större än dufägg och brickan skickades
rundt.
— Bomma dörren, hördes advokatens röst. —
Bomma dörren och låt oss förgäta stormen ännu
en liten stund. Här pärlar portvin i vackra glas
och fuktiga oliver glänsa syndagröna. Kan ingen
sjunga — jag anhåller om afrättningens uppskof
till dess vi inhämtat... Nå kan ingen sjunga...
En ung man med uppstruket hår,- klädd i helt
hvitt och med något yachtsmansmässigt öfver sig
bad att få låna värdens banjo, som han såg hänga
på en pelare bakom disken. Han stämde hastigt
och öfvadt det klingande instrumentet och satte
sig sedan på ett litet österländskt rökbord, kastade
upp ena foten på knäet och slog an en lång
ljudande hvirfvel. ögonen lyste på de infödde vid
det bekanta marschliknande tempot, de trummade
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
