Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDÅ
något sådant, men det ville han. Ja, de tio tusen
skulle hon vid gud ha, det var ingen god gärning
af rädsla, det var bara en sista placering på
skenbart orätt håll. Om det kom till det värsta —
och det gjorde det naturligtvis. Den där viskyn
rusade ej, den nyktrade tankarna liksom snön.
Så var då klockan half elfva och nu skulle
han betala och gå och ta sin rock. Nu gick hjälten
på scenen mot sängkammardörren — nu vände
han sig — nej, betjänten fick ej följa, det var en
befallning! — fort in, nyckeln vrids snabbt om i
låset. — Paus. — Ett doft skott
Så kommer slutscenen och de sista replikerna
växlas. Ridå.
Därpå applåderas. Ja den tragedien applåderas
verkligen, och de spelande ropas in. Två gånger,
tre gånger, kanske fyra. Men sen går publiken
för att supera.
Han väntade i kapprummet Den höga
gestalten, så obetydligt böjd, stod i vägen. Knuffad
fram och bak och omfladdrad af frasande kjolar
hälsade han på måfå hit och dit under det
blickarna hängde vid klaffdörrama till vänster.
Upphettade damansikten med håret litet i oordning gledo
i en ständig ström förbi. Parfymdoft flöt ut med
den varma luften. Ånnu ljödo några uthålligas
handklappningar, de tycktes komma från raderna.
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
