Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDÅ
och ringaktning för alla andra. Som fört honom
segerrikt fram i så många år och låtit honom spela
en hufvudroll i lifvet och som nu ändtligen skulle
störta honom i sista akten. Där greps han af fasa
och förtviflan och utstötte ett rop, ett hemskt skri,
som obesvaradt förtonade. Och så blef han med
ens kall, lugn, och visste hvad han hade att göra.
Nybroviken låg tom och mörk, skridskobanan
var stängd. På andra sidan var Strandvägen och
hans hem, dit skulle han nu gå. Och i morgon...
Snöflingorna föllo så tätt. De bildade för hans
ögon liksom ett förhänge, ett ständigt fallande
förhänge. Broplankorna knarrade under fotterna,
käppens doppsko slog emot en järnring. I fjärran,
mot en parkanläggnings nakna träd, upplysta af
en rad klart brinnande lyktor, skymtade ilande
skuggor. — Inte i natt, i morgon!
I morgon var arbetsdag. Sammanträden af alla
slag, bolags, kommunala, konstindustriella — gud
vet hvad allt. Men han skulle inte komma,
ute-blifva för första gången. Han skulle gå upp tidigt
som alltid och så... så skulle han gå ut, gå ut
som vanligt.
Han skakade till så häftigt att han tappade
käppen. Då han böjde sig ned efter den, föll
snön från den höga hattens brätten. Han fortsatte.
Hvarför hade han ej rest, medan ännu tid var;
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
