Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
UR LARMET
vändskifva pekande ut som en pilstjärt, och
nigra rester a! gamla nät hängde hvita som
skelettrasor på ruttnande pålar. Inga män*
niskor, inga människor — bara luft och haf
och himmel och sol och doften från växande
och blommande träd. Där, midt öfver, låg
hans eget land, det såg så märkvärdigt nära
ut, han kunde räkna träden och husen och
se röken från en järnväg. Det där var
naturligtvis Kullen och Mölle och till vänster Arild
och bakom uddarna låg Halland med röda
klippor som i södern. — Säker var han icke,
ty han var uppsvensk och det var hans första
flykt ut, så gammal han var. Sen kom hafvet,
gud hvad det glittrade! Som millioner
silfver-pengar eller fiskfjäll, och det gick en
skiftning öfver den stora vidden som öppnade
sin famn mot väster, en skiftning som ett
vattradt band i blått och purpur. Så
började ett soldis stiga — där ute lågo de
riktiga djupen.
Ofrivilligt suckade han. Han hade
kommit att tänka på hur kort hans ferie var.
Och för en kort stund sysslade tankarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
