Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANDIDAT JUNGSTRÖMS FERIE 59
tief unten sah er kaum noch liegen
verdämtnernd Wald und Land und Meer,
musst’ höher, immer höher fliegen,
ob nicht der Himmel offen wär\
Han hade läst med allvarlig och värdig
patos, hvilken borttog all sentimental
anstrykning, trots att han ovillkorligt mot slutet höjde
blicken mot taket och gjorde ett kast med
hufvudet. Lindencrona lyssnade spändt, mest
gripen af uttrycket i Jungströms ansikte, som
nu färgades af en svag rodnad och tycktes
förandligadt, liksom man finner det hos
personer hvilka länge lidit af sjukdom. — Han
är ju vacker, tänkte han, jag håller af honom,
jag önskar våra vägar icke så snart skulle
skiljas! Och han fick förkänslan af den unga
vännens död, den snuddade som fläkten af en
vinge. För att dölja sin känsla sade han första
banala ord som föllo honom på tungan.
— Det är förbannadt vackert, Jungström,
det är sånt där som — som — ja som gör
att jag tycker en flygmaskin inte är så
märkvärdig i alla fall...
Han reste sig och gick rundt bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
