Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
UR LARMET
arm — nej det var månen, blek som en opal,
ett omvändt C, den var i ny. Och från andra
hållet kom vagnen.
Nu såg han den.
Det var en öppen landå med apelkastade
hästar, på bocken satt både kusk och
betjänt i gammaldags livré med tränsar och
tofsar och hattar med kokardrosetter. Det
såg besynnerligt ut — äfven hästarna hade
en plymvippa i pannan. Midt framför
Lennart höll ekipaget och nu såg han att
tistelstången hade ett utskuret hästhufvud till krön,
att seldonet var silfverbeslaget, att bocken
hade schabrak med broderadt vapen, att vapen
fanns också på dörren, att fotsteget var att
fälla ned och att vagnslyktorna voro otända.
— Inne i vagnen satt en liten hvithårig herre
insvept i en bronsgul plyschpläd. Han
pekade på kandidaten med en smal
ebenholts-käpp och sade något till betjänten, hvilken
krånglade sig ur fotsacken och ned på vägen.
Jungström blef sittande, det hela
verkade så groteskt i den tysta och
genomskinliga försommarnatten, det var som att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
