Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANDIDAT JUNGSTRÖMS FERIE
97
glömt, namnet... Han såg på klockan: den
stod. Det var så Goethe ville ha det.
Han gick ut på vägen, ränseln hängande
på armen, han orkade ej få den upp på
ryggen, han var som mörbultad i hela
kroppen som man säger. Han huttrade och frös,
var kall som en reptil, blodet ville ej komma
i normalt omlopp — det här blef väl
dubbelsidig lunginflammation, och då var han färdig.
Det var stark dimma. Han såg hvarken
början eller slut till höger och vänster. Från
hvilket håll hade han kommit i går afton?
Jag bryter ut ur skogen, tänkte han, jag
är uppe på en höjd, det fläktar från
Kattegatt ...
Han hoppade öfver ett lågt dike och efter
endast några steg mellan stammarna kom en
glänta och strax därpå ännu en. Plötsligt
var han ute och studsade öfver synen.
Hela låglandet nedanför stod i lyftande
och sig skingrande dimma, här och där voro
gröna oaser, de summo som öar i töcknet,
solen satt som en eldröd kula utan strålar
midt i en hvit sky, en del af fälten liknade
7. — Ur larmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
