Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGMÄSTAREN
139
brännässlornas ruttnande kvarlefvor. Något
grönt stod ej att upptäcka, här väntades på
den första snöns barmhärtigt skylande lakan.
— En sån trädgård! suckade Palm.
Men där var flaggstången, och den var
då åtminstone ny och på sitt sätt festlig, ty
den var hvitmålad och sken som lackerad efter
regnet, dropparna runno i långa ormslingor
nedåt masten. Linan, som var slagen några
hvarf rundt, var fuktig och stretade i spelet
— han hade haft lust att hissa vimplarna
redan nu, om det ej varit det där med
rangordningen.
Som han stod och kisade mot dagern
uppåt stången — det ljusnade och kom
zink-hvitt i molnens blyformationer kring
knoppen — fick han en plötslig förnimmelse af
obehagliga ögonstick i ryggen. Han lät linan
slakna, samlade ändarna och knöt ihop dem,
samt nystade dem långsamt i korsslag kring
dubbelklykan. Det var bestämdt någon som
iakttog honom bakifrån. Men han ville ej
låtsas om det för att ej verka öfverrumplad.
Så! Lika långsamt vände han sig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
