Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGMÄSTAREN
165
spök- och mörkrädd. Jägmästarens dystra
perioder blefvo allt längre, han kunde stänga
in sig för flera dagar med ett par buteljer
vin och konjak och de hörde honom då tala
högt med sig själf så att det lät som om det
varit ett helt sällskap hos honom. Han kunde
skratta, snyfta, gråta, prata och deklamera
och plötsligt ryta till och slå i bord och dörrar
så att de voro fullt öfvertygade om att han
var både drucken och galen. Men i nästa
minut öppnades någon af dörrarna och
jägmästaren kom ut, blek, lugn, småleende, rak
och spik riykter. Vänligt frågade han om
vädret, stack en af de besynnerliga cigarrerna
i mun på Palm, nöp Beda i kinden och
berättade för mamsell Vinroth om ett recept
på saltgurkor, hvilket varit hans släkts stora
delikatesshemlighet i hundra år.
De enda omväxlingarna bestodo i
leverantörernas besök. Allt togs från staden och
sändes ut med vagn. De kommo från alla
stadsdelar, Söder och Norr och Kungsholmen,
allt efter olika specialiteter. Därnäst var det
posten. Jägmästaren höll ingen tidning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
