Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
UR LARMET
lifvet — underbart, underbart... Och så
brister det löst, nu är jublet utan gränser —
en gigantisk stigning, men icke länge! Här,
här hör du: nu faller det och det blir ett
mellanstadium. Så kommer denna förtjusande,
fina lätta dans, en minnesdans. Ja, de dansa.
Temat vänder tillbaka, hör vaggsången! Hvad
har händt, tror du? Hon finnes icke mer,
barnet finnes icke heller, det är blott minnen.
Hvar äro de? År det döden eller något annat
som stulit lyckan ? Kanske kom det en annan,
en bättre, en starkare, en skönare. Nu är
det spillror och han är ensam — presto con
fuoco, står det här, det menas starkt hastigt,
mycket hastigt, rasande... Det är hans egen
stämning och den innefattar det oundvikliga
som säges i orden: ingenting mer!
Hör, hör — och så slutet, vanvett,
vanvett, förstår du, kan du höra hans vilda skrin
— nu smäller ett skott — det är ett fall
— slut för evigt, död och förbannelse, all
jämmer och allt elände som inte ens kan
spelas bort. Om du tänker dig — ja hvad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
