Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
UR LARMET
— Nej, det är intet misstag, men jag
skall gärna spela den först för dig, Frans
Björk.
Frans satte sig i länstolen och såg hur
den främmande började spela. Det var
märkvärdigt, han lyfte knappt händerna, men
öfver-och undertangenterna på alla oktaverna rörde
sig under hans fingrar och en musik så fyllig
och ren och rik strömmade ut ur det lilla
instrumentet, det lät som hade det varit en
stor orkester. Det var balladen, men i
för-klaradt skick. Han hörde och kände hvar
sats, jublet och gråten, vaggsången,
minnes-dansen, det vilda och det klagande, barnet,
temats återvändande och den hejdlösa finalen.
Det blef så klart inom honom, så skulle det
spelas, detta var musikens själ. Och det blef
också ljust i rummet, det var som upplyst af
gullvifvor.
Frans kände hur tårar tillrade utför
kinderna, ty nu blef musiken sådan, att det var
som spelade det också inne i hans hjärta
som den gången då han var barn.
— Ni är en stor musiker, ni är en mä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
