Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Intensitet, vilja och lidelse - Förnimmelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
dessa ytterliggande gränsfall, kan man iaktta hos
medvetandet i stadierna mellan de ansträngningar som förlöpa på
själens yta och känslorna i djupet. När uppmärksamheten
är samlad och själen i spänning, såsom vid häftig vrede
och skräck, lidelsefull kärlek, lössläppt hat, vid hela raden
av sådana invecklade om än icke djupt liggande
själsyttringar, finner man en väsensskillnad vad intensiteten angår
från de djupa känslorna. De ytliga förnimmelser som från
början ge dem sin karaktär — åtbörder, miner, rodnad,
kallsvett, lidelsernas hela teatergarderob — vika fältet i mån
som känslotillståndet förlorar i våldsamhet för att vinna
i djup; det blir icke längre våra yttre rörelser, icke
musklernas spel, utan våra tankar, våra minnen, vår inre världs
levande befolkning som då inriktar sig åt ett bestämt håll.
Förnimmelserna.
Vi ha hittills hållit oss till invecklade tillstånd, känslor
och utslag av muskelansträngning, vilkas intensitet icke
obetingat beror av en yttre orsak. Men hur mätes
storheten hos en förnimmelse, hos våra sensationer, som dock
te sig för oss som enkla tillstånd?
Då de yttre retningarna, som fysiska rörelser
betraktade, icke äro medvetna, emedan de, så snart de hunnit in
i medvetandet, uppträda i skepnad av en sensation som
knappast liknar dem, inser man icke hur de skulle kunna
på sensationen överföra något av sin egen storhet. Ty, det
får gärna upprepas, det gives intet gemensamt mellan
storheter som kunna ökas, som t. ex. våglängder, och
sensationer som icke upptaga något rum I fall den intensivare
sensationen synes oss rymma sensationen av mindre
intensitet, om den, liksom själva den organiska retningen, för
oss tar form av storhet, beror detta sannolikt därpå, att
den bevarar något av den fysiska retning mot vilken den
svarar. Och den skulle icke bevara något därav, om den
blott vore en medveten översättning av en molekylrörelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
