Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Jagets två synsidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Jagets två synsidor.
Vårt jag berör yttervärlden med sin yta. Ehuru våra
förnimmelser smälta in i varandra, vidlåder det dem något
av den ömsesidiga exterioritet som utmärker deras orsaker,
och det är av denna grund som vårt ytligare själsliv tyckes
avvecklas i rum eller tid, utan att detta föreställningssätt
vållar oss något besvär. Den symboliska karaktären hos
denna föreställning blir dock omisskännlig i mån som vi
tränga djupare in i medvetandets innandömen. Men då
vårt djupare jag bildar en och samma person med det ytliga
jaget, tyckas de båda med nödvändighet fortvara på samma sätt.
En uppmärksam psykologi urskiljer likväl under
medvetenhetstillståndens numeriska mångfald en kvalitativ
mångfald — under det jag, som företer tydligt åtskilda tillstånd,
ett jag i vilket succession innebär sammansmältning och
organisation. Men vi nöjas för det mesta med det förra,
med skuggan av jaget, projicierad i det homogena rummet.
Då det på detta sätt genom brytning i symbolens linser
framträdande jaget oändligt mycket bättre lämpar sig för
de krav som ställas av samhällslivet i allmänhet — och
särskilt för att uttryckas i språket — föredrar medvetandet
detta och förlorar småningom det verkliga, själva
grundjaget ur sikte.
Denna iakttagelse kan också uttryckas så: våra
förnimmelser, känslor och föreställningar framträda för oss i två
skilda gestalter, den ena skarpt kringskuren, precis, men
opersonlig — den andra obestämd i sin kontur, oändligt
rörlig samt obeskrivlig, emedan språket icke kan gripa den
utan att förta dess rörlighet och avpassa den efter sin för
det praktiska alldagslivet lämpade form.
När jag första gången vandrar omkring i en stad i vilken
jag tänker slå mig ned, frambringa de omgivande föremålen
hos mig på en gång ett intryck, bestämt att fortvara och
ett intryck som oavbrutet kommer att förändras. Varje dag
ser jag samma hus, och då jag vet att det är samma
föremål, blir min beteckning för dem alltid densamma, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
