Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Orsakslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ty det finns knappast andra. Man hänvisar också till fallet
med elden som tvingar vattnet i grytan i kok. Men det
gick tid innan människan lärde sig koka vatten, medan hon
antagligen då redan länge betjänat sig av orsakslagen.
Förhållandet är att vi blott i enstaka fall verkligen se
företeelser följa varandra regelbundet. Vanligen orsaksförbinda vi ett
sett fenomen med ett blott antaget. För övrigt kan
man med fog uppställa den frågan, om icke orsaklighet i
den betydelse vi instinktivt ge detta ord mindre betyder att
något följer på något annat, än att det är samtidigt därmed.
Vi kunna emellertid tryggt utgå ifrån att vår tro på
orsakslagen grundar sig på erfarenheten, om än en
erfarenhet för sig, en erfarenhet som faller samman med livet själv.
En vana utövas gemenligen med avbrott. Är kravet på
orsaklighet en vana, bör denna ständigt vara verksam, såsom
vanan att andas, och grundad så djupt i oss genom sin
ständiga upprepning, att förnuftet vid första betraktelse gör
den till en världsgiltig lag. Så snart vi föreställa oss
or-sakligheten, jämföra vi den med vår egen inre erfarenhet
om övergången mellan beslut och handling, vi inkila oss
själva på visst sätt mellan orsak och verkan. Därför påstår jag
också, att förvärvet av vår tro på orsakslagen sammanfaller
med den fortskridande samordningen mellan våra
känselintryck och våra synintryck.
När barnets ögon öppnas för ljuset, varseblir det ett
virrvarr av former och färger som följa på eller övergå i
varandra. Småningom uppträda känselintryck och härmed
vanan att vänta dessa känselintryck så snart synfenomenen
visa sig. Vi undgå därvid icke den uppfattningen, att det
yttre tinget (som för oss framför allt är visuellt) skulle
föranleda beröringsintrycket. Själva vår natur av handlande
väsen gör att vi fatta relationen som nödvändig, vi leva den
innan den tänkes.
Men då vi väl knutit detta fasta förhållande mellan
föremålets synform och dess möjliga beröring med vår kropp,
är det ganska naturligt att vi knyta samma relation mellan
synformen och kroppar i allmänhet. När vi då se ett
föremål beröra ett annat synligt ting, ge vi denna beröring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
