Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 3. Kropp och själ - Hjärna och minne - Det närvarande och det medvetna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
skulle förmedla ett urval bland våra erinringar, dels därav att
erinringarna icke längre i kroppen finna en fästpunkt, så att de
kunna fullföljas i handling. Allt efter arten av de skadade
mekanismerna mister objektet eller subjektet förmågan att
hålla fast uppmärksamheten. Men i bägge fallen är det
aktuella rörelser som skadas eller stundande rörelser som
hämmas, någon förstöring av erinringar förekommer icke.
Det närvarande och det medvetna.
Att föreställa sig är icke detsamma som att erinra.
Vi kunna förväxla en verkligt förnummen smärta med en
föreställd eller inbillad smärta, men en erinrad smärta är
någonting annat. Mellan det förflutna och det närvarande
råder mer än en gradskillnad. Men då bör man också
beakta, att det närvarande visst inte inskränker sig till blotta
nuet, till något matematiskt ögonblick, tvärtom griper det
över både på gången och kommande tid — det är med ett
ord vad som har värde för mig, det aktuella som eggar
mig till handling. Det består innerst i det medvetande jag
äger av min kropp. Det lever alltså i rummet, medan
erinringen är rumlös. Fasthåller man detta som
medvetandets uppgift: att förbereda mitt handlande, då finns lika
lite skäl att påstå, att de erfarenheter jag en gång haft skola
utplånas, som att anta, att de materiella tingen upphöra att
finnas till när jag icke längre uppfattar dem, utan blundar.
Envar medger, att de bilder han i ögonblicket uppfattar
icke utgöra hela materien. Men vad är väl ett materiellt
objekt, en icke föreställd bild annat än ett omedvetet
själstillstånd? Hur jag än tänker mig materien — den del
därav, som jag i denna stund icke uppfattar, är dock
onekligen en perception, visserligen icke närvarande för mig,
men därför icke mindre verklig. När en tillvaro av ting
utanför medvetandet förefaller oss självklar, varför synes en
sådan tillvaro dunkel när vi tala om subjektet? Rummet
tycks enligt den gängse uppfattningen kunna i det oändliga
bevara tingen, medan tillstånden, i mån som de fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
