Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 3. Kropp och själ - Minnet och karaktären - Intellektionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
utmärker handlingsmänniskan är den snabbhet, med vilken
hon i ett givet läge kallar till hjälp alla de erinringar som
hänföra sig till detta. Men hon sätter också en oöverstiglig
bom för de onyttiga och likgiltiga erinringar som stiga upp
till medvetandets tröskel. Att leva i det fullkomligt rena
närvarande och omedelbart återverka på undfångna retningar,
tillhör det lägre djurets egenart — eller den impulsiva
människans. Men knappast bättre anpassad för handling
är den, som lever i det förflutna för blotta nöjet att dväljas
där, den för vilken minnen stiga upp i ljuset utan gagn för
stundens krav — han kallas drömmare. Mellan dessa
ytterpunkter står den lyckligt begåvade, med ett minne, böjligt
nog att tjäna nuets uppgift, och tillräckligt energiskt att
motstå varje störande maning — mannen med sunt, praktiskt
förstånd.
Intellektionen.
Varje föreställning som stiger upp i medvetandet äger
likhetsdrag gemensamma med föregående själstillstånd eller
drag som beröra dem från någon sida. Men den process,
varigenom en erinring framkallas och förlägges i det förflutna,
får dock ej tydas så, som om man grep ned i en säck och
tog ett fång erinringar, bland vilka sedan anbringas den man
skall lokalisera. Genom vilken lycklig slump skulle vi få
tag i just de erinringar som passa i sammanhanget?
Vi få snarare — med en annan bild — tänka oss
att själslivet rör sig på olika plan, liknande snitt genom en
kägla, än vidgade, utåt mot drömmens region, än hopträngda
till handlingens, som utmynnar liksom i en spets. Under
intellektionen, det uppfattande själsarbetet, förflytta vi oss
ideligen mellan dessa olika vida plan, än famnande en rymd
av bilder, än koncentrerande oss kring den vår handling i
ögonblicket behöver. Framkallningens möda består i att ur
massan av skematiska föreställningar, vars skilda element
äro inflätade i varandra, få fram bilder i tydlig relieff.
Ofta sker detta sökande automatiskt och utan stort besvär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
