Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Mekanism och finalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
man säga, för den hugade läsaren att söka komma i ett
liknande förhållande till den tänkare han vill inpå livet,
som råder mellan denne och livet själv, ett förhållande av
innerlig sympati. Sedan blir vägen ej lång till den sympati
mellan oss själva och livet som väl är filosoferandets yttersta
mening och mål.
Genom att vidhålla den förnekelse vi vädjade till från
början, vidhålla viljan att förkasta det vi känna som omöjligt,
även där det tagit dogmens och axiomets form, hålla vi
sinnet öppet för de nya syner som målas för oss.
Vi ha i det föregående sökt i korthet tillämpa ett par
av Bergsons ledande idéer på jaget, på människans frihet,
på själens förhållande till materien. Jag kommer i det
följande att betjäna mig av samma idéer och nu söka deras
tillämpning på livet i dess utveckling och gång, under den
eviga nyskapelse som är världens liksom den sanna
människans väsen.
Vi ha utgått från en kritik av den gängse
uppfattningen av jaget och sedan följt beskrivningen av dess natur
från väsentliga sidor — frihetens, minnets. Vi komma nu
till slut att se det på sin plats, i samband med den stora
helhet universum är.
Mekanism och finalism.
Tänk oss en konstnär som fäst en bild på duken! Det
skulle kunna gå att eftergöra hans tavla med rutor av
mång-färgad mosaik — och detta allt bättre, mer nyanserat, ju
mindre, ju talrikare, ju mer skiftande i ton dessa smårutor
äro. Men det tarvas en oändlighet av oändligt små stycken,
med en oändlighet nyanser, för att uppnå en noggrann
motsvarighet till den bild konstnären fäst på duken som ett
helt och i en enkel akt.
Antag nu, att våra ögon vore så byggda, att de inte
förmådde uppfatta mästarens verk annorledes än som ett
stycke mosaik, eller att intelligensen inte kunde förklara
Bergson. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
