Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Frihet och automatism - Skydd och rörlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
att varje art föredrar att ge från sig minsta möjliga summa
av ansträngning. I själva sitt väsen — sett som en
övergång från art till art — är livet en verksamhet som växer
oavbrutet. Men var och en av dessa arter, mellan vilka
livet strömmar, siktar endast på sin egen bekvämlighet och
söker det som fordrar minsta möda.
De levande formerna äro, enligt själva begreppet,
livsdugliga former. Hur man än vill tolka anpassningens
fenomen, måste man beteckna den som tillräcklig i och med
det att arten består. De arter som paleontologien och
zoologien beskriva kunna visserligen var för sig betraktas som
en seger vunnen av livet. Men den rörelse som i sitt lopp
avbördat dem på vägen, har ofta kommit på avvägar, ofta
blivit hejdad tvärt. Den form, som endast borde ha varit
en genomgång, har blivit ett slutmål. Från denna nya
synpunkt blir nederlaget snarast regel, framgången liksom ett
undantag och alltid halv.
Skydd och rörlighet.
Tämligen tidigt torde djur och växter ha skilt sig ut
från sin gemensamma stam, i det växten slumrat in i
orörlighet, medan djuret tvärtom blev allt vaknare och gick mot
erövringen av ett nervsystem. En fara hotade på vägen,
ett hinder som utan tvivel skulle ha kunnat hejda djurlivets
uppsving. Det finns den egenheten vid urtidens fauna, att
djuret ofta var fjättrat i ett hölje, ett mer eller mindre hårt
skal eller harnesk, som torde ha varit det till besvär och
ofta rent av förlamat dess rörelser. Men snart nog bryter
rörelsen igenom: fiskarna utbyta sitt benpansar mot fjäll,
och leddjuren befrias från det harnesk som skyddat deras
förfäder. Höljets bristfällighet uppvägde de bägge två med
en rörlighet som satte dem i stånd att undgå sina fiender
och till och med skrida till angrepp, att välja tid och plats
för sina drabbningar.
Vi kunna följa liknande framsteg vid utvecklingen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
