Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Instinkt och intelligens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
medan djurets liksom tvinat bort inom de trånga gränserna
av en specialitet.*)
Mötte livets iboende kraft inga gränser, skulle den kanske
ha i det oändliga utvecklat både instinkt och intelligens
hos samma organismer. Men allt tyder på att denna kraft
är ändlig och att den ganska snart sinar ut i det den tar
sig form. Den har svårt att gå långt i många riktningar
samtidigt. Den är tvungen att välja, och antingen fullborda
sitt verk omedelbart, i det den skapar ett organiserat
verktyg, eller också medelbart låta en organism, som ej av
naturen fått det verktyg den åstundar, själv dana det ur
oorganisk materia. Först hos människan tar sig
intelligensen riktigt i besittning, och dess triumf bekräftas just
av otillräckligheten hos de naturliga medel människan
förfogar över till värn mot fiender, hunger och köld. Denna
brist äger värdet av ett förhistoriskt dokument: den är liksom
det sista avskedet mellan instinkten och intelligensen. Även
här vinkade den största segern från samma håll där den
största faran låg. Instinkt och intelligens utgöra således
två skilda, lika utsökta lösningar av ett och samma
problem.
Ifall instinkten i grund och botten är förmågan att
begagna ett naturligt organiserat verktyg, bör den rymma
en medfödd (låt vara omedveten) kunskap både om detta
verktyg och om det föremål varpå det skall användas.
Instinkten är alltså den medfödda kunskapen om en sak.
Intelligensen däremot rymmer ingen medfödd kunskap om
ting, men den innebär förmågan av kunskap om
förhållanden. Det lilla barnet förstår omedelbart saker som djuret
aldrig kommer att begripa. Hur man än utför tankens
analys, kommer man alltid till en eller flera allmänna former,
som vår själ äger medfödd kunskap om, eftersom den
gör ett naturligt bruk av dem. Dessa former känner
intelligensen. Instinkten innebär däremot kunskap om ett
innehåll.
Denna rent formella karaktär hos intelligensen gör att
*) Bergson: La Spécialité, Discours. Angers 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
