- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
112

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOTILDA

niger.

Tack för det, herr Viggo. Och god dag
igen! Det var då en glädje och en
öfverrask-ning på födelsedagen, kantänka! sauer brickan på

bordet, torkar sin hand pa förklädet och räcker fram den, ni-

gande. Välkommen får en väl säga! Och var så
go’ nu och ta’ en kopp kaffe. Jag tänkte, det
kunde göra godt, när man rest långa vägar.

VIGGO.

Tack, tack, Botilda! Serverar sig. Det skall

minsann bli riktigt skönt...... Nå–hur

står det till annars?

BOTILDA.

Tackar som frågar, herr Viggo, mig gamla
skrå går ingen nöd åt, må veta. Men si
fröken — hon är visst inte riktigt som hon skulle
vara — till Louise — Ja, hon får ursäkta att jag
säger det rent ut, men sen hon kom hem från
det välsignade Pariset, har det va’tt en enda
jämmerlighet — — — och derför var det
minsann riktigt väl, att herr Viggo kom, för kan
inte det muntra upp henne, så A^et jag
ingenting –-

LOUISE.

Vi få minsann inte behålla honom. Han
reser med ett-tåget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free