- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
128

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIGGO

sakta.

Det gjorde mig så ondt–det der med

fröken Svensson –

LOUISE.

Hon är den enda af hela sällskapet, som
har en smula finkänslighet i behåll — hon och
kamrern–

VIGGO.

Det är ju alltid två menniskor, som du kan
umgås med i din ensamhet.

LOUISE
skakar på hufvudet.

Också de äro mig främmande. Allt är mig
främmande här. Det förefaller mig sjelf löjligt

–såder — efter ett par månaders vistande

i Paris –-men det är så. Det är som om

håret kunnat gråna på mitt hufvud under dessa
fjorton dar, och hjertat frysa till is i mitt bröst.

VIGGO.

Säg mig nu allt, Louise. Någonting har
inträffat–-någonting som–

LOUISE.

Det pinar mig att tala om det–

VIGGO.

Också med mig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free