Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Huru det gick för oss i hemmet, sedan Berndt lemnade oss, samt den olycka jag råkade ut för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var honom, utan att kunna återgälda det minsta. Jag kommer ihåg, att jag sade så en gång till honom, då jag låg på soffan och han satt vid min sida.
»O, du kära, enfaldiga Lina!» utbrast han skrattande på sitt stilla behagliga sätt, »hvad tror du bröder äro till för i verlden, om icke för att hjelpa sina systrar, då de äro i någon nöd och att vara en tröst för dem under alla skiften ?» Och sedan bad han mig bannlysa ur mitt sinne alla tankar på utgifter, ty han kunde mycket väl göra hvad han gjorde, eftersom han nu hade en god lön. »Jag skall väl aldrig blifva mycket rik, Lina», tillade han, »och jag föraktar icke penningar, det försäkrar jag dig; men om jag icke kunde dela dem med dem jag älskar högst och har så stort skäl att älska, tror jag, att jag hellre skulle vara
utan dem.»
Härpå hade jag intet svar att gifva, utan kunde blott trycka hans hand med värma till mina läppar.
Efter en tid återvann jag litet styrka och var i stånd att gå omkring svagt, och efter ännu litet längre tid började vi tänka på att återvända hem — mamma och jag. Men Berndt ville icke höra talas om, att jag skulle lemna honom, och
slutligen uppgjordes det så, att mamma skulle återvända till sin familj och sina vanliga sysselsättningar och Goda resa till mig för att sköta mig och vara mitt sällskap.
Naturligtvis var allt detta en utgift för vår broder, men han bar det vänligt och gladt. Han sade oss, att hans inkomster voro lika stora som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
