Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Huru min broder Berndt öfvervann ondt med godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att en sådan liten stackare som jag kan taga vara på mig sjelf?»
Berndt hade icke glömt det namn jag förr gifvit honom. Men det föreföll riktigt löjligt nu, att han någonsin blifvit kallad »en liten stackare», ty han hade vuxit betydligt, sedan han lemnade hemmet för så många år sedan.
»Jag menade icke så», återtog jag; »men det är så ovanligt sent.» Ja, han var ledsen att han hållit oss vakna och ledsen att han icke skickat ett bud för att betaga oss all onödig oro, men saken var, att han blifvit fördröjd och verkligen icke vetat, huru sent det var. Han var mycket glad, att han stannat, tillade han, och att dömma af hans glada ansigte, behöfde man icke fråga honom, om den ledsamhet, hvarom han talat aftonen förut, blifvit undanröjd.
Icke förrän långt efteråt fick jag veta, hvari denna ledsamhet bestod och hvad som qvarhållit Berndt så länge denna afton. Men efter jag erhållit kännedom derom, vill jag nu omtala förhållandet.
Såsom redan blifvit nämndt, fann vår broder vid sin ankomst till hufvudstaden, att Robert Batman, den yngling, som uppfört sig så ovänligt mot oss, då vi voro ute och plockade björnbär, var hans principals systerson och redan vistats ett år i dennes hus.
Ingen af de i herr Harpurs tjenst anstälde unge männen tyckte om Robert, som tycktes inbilla sig att hans slägtskap med handelshusets förman gaf honom rätt så väl som makt att missakta dem, som stodo öfver honom och med öfvermod bemöta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
