Den 14 sept.* siktade vi Lilla och Stora Rogghe (Rågö), vilka äro utskjutande uddar från fasta landet,1 och vid 1-tiden på middagen tornet i Reval,** dit vi ankommo på aftonen och där vi kastade ankar. Staden tog sig på avstånd ut som å vidstående bild. * Sågo vi Oetgensholm (Odensholm)2 på styrbords sida och de finska skären på babords. Vi talade med en lybsk skeppare, kommande från Viborg, som berättade oss, att Hans Maj:t av Sverige belägrade Pleskov. * * Reval är tämligen litet, men mycket starkt befäst. Staden är omgiven av en stark och hög mur och därjämte av en tjock och hög jordvall samt en bred och djup stenmurad grav. Murarna äro försedda med 36 runda torn, täckta med röda tegelpannor, och så tjocka, att man kan köra med vagn på dem, och ändå finns där utrymme för en person vid sidan. Dessutom finnas två stora runda fästningstorn, byggda på samma sätt. Det ena kallas Kiek in de pot och det andra Roosegaert (Rosengård). 3 Artilleriet är förträffligt. Staden ligger mycket vackert vid havet, men är så förstörd av kriget, att det är en jämmer att se. Den har ännu aldrig intagits i krig, ehuru den ofta beläg- rats, såväl av polacken som av moskoviten. En gång lågo de där med tusen man, men måste draga sina färde med skam och nesa. Utanför staden äro trenne stora kors uppresta, på vilka med guld- bokstäver äro inristade namnen på de borgare, som stupat vid ett utfall, då moskoviterna fördrevos.4 Husen äro stora och präktiga, ty staden drev fordom vidsträckt handel med allehanda varor, ehuru rörelsen nu tyvärr ligger nere. Kyrkor och torn äro här i landet vanligen täckta med koppar. I dom- kyrkan finns ett praktfullt gravmonument, under vilket friherre Lars Fleming ligger begraven. Sankt Olofs kyrka har ett 20 famnar högt, spetsigt torn och ligger dessutom på en höjd, varför tornet vid klart väder är synligt mer än tio mil ut till havs. För att nå spetsen måste man klättra uppför 250 trappsteg av sten och 150 av trä, alla ganska branta. Kyrkans byggmästare, som vid nedstigandet störtade och slog ihjäl sig, vilar på kyrkogården vid foten av tornet under en ståtlig gravsten, i vilken