för att förvissa sig om, att allt var lugnt i omnejden. Bagaget ställdes i en ring, i vars mitt herrarnas tält slogos upp, under det att sviten med sina yxor hämtade sig virke i skogen till sina hyddor. Även vi själva höllo skarp vakt, och ridhästarna fingo stå sadlade inom ringen. Dock förblev allt lugnt. Sedan vi rest två och en halv mil vidare, kommo vi den 20 okt. till ett förfallet kloster vid namn Siverina, som förr haft många munkar. Vi intogo här vår middag och fortsatte sedan ytterligare två mil. Natten tillbringade vi återigen i skogen under bar himmel. Även nu gjorde vi upp talrika eldar, då det började frysa på starkt. Den 21 okt. hade vi tillryggalagt två mil, då Herr Bas överfölls av kolik, och som han ej kunde fördraga skakandet och stötandet av vagnen på kavelbroarna, satte han sig upp på en passgångare och red i förväg. Om aftonen kommo vi till skansen Tessau, belägen vid en stor flod. Över denna förde en flottbro av timmerstockar, endast fast- gjorda vid varandra med bastrep, varför det var förenat med stor fara att färdas över den. På bron var också Herr Van Veenhuysen tvenne gånger i dödlig fara att drunkna i floden, som var mycket strid. Då Tessau 43