*. vi upp väldiga eldbrasor mitt i rummen. Man berättade oss, att några soldater kort förut funnit några hundra rubier i denningar gömda i mu- rarna (hundra denningar gå på en rubel, var denning utgör nio styver).1 Hit till klostret hade vi oavbrutet färdats över korta och långa träbroar av ovan beskrivet slag, alla i dåligt stånd. Klostrets belägenhet ses av vidstående avbildning. De runda äpplena på tornen voro täckta med gott, starkt bleck liksom bruket är mest överallt i landet; alla ha de ungefär samma form. Tidigt den 25 okt. bröto vi upp och kommo efter två mil till ett annat ödekloster, där vi sutto av. Här rastade vi en god timme och värmde oss litet, medan vi väntade på den från Novgorod utskickade högtidliga mottagningsdeputationen. En kvarts timmes väg från staden möttes och välkomnades herrar sändebuden av junker Hans Boije, överste och ståthållare i Novgorod, och knäs Ivan Nikitic Odoevskij med son samt ytterligare några bojarer eller adelsmän och fyra kompanier rytteri. Knäs Ivan tillhörde de förnämsta ryska knäserna eller furstarna och vistades på slottet i Novgorod i egenskap av rysk ståthållare eller vojvod. Konungen av Sverige hade nämligen förordnat, att i alla ryska städer 48