voro i behåll. Flerstädes i husen och stugorna måste vi kasta ut lik, dödskallar och ben * för att kunna övernatta där. Skarp vakt hölls nu som alltid, vari alla utom herrar sändebuden deltogo. ** Väldiga eldar uppgjordes, vid vilka många av sällskapet satte sig att sova, tills det blev deras tur att gå på vakt; andra sovo i sina slädar, herrar sände- buden i en smutsig och nedrökt stuga, *** andra åter i dylika, ur vilka man först måst kasta ut liken. Från flodstranden tog sig platsen ut som å vidstående bild. * Lämningar, sade man oss, efter ihjälsvultna eller av polacken nedhuggna inbyggare. ** Man sade, att polacken var på benen, likaså kosacker och andra stråtrövare. Även mot vargar måste vi vara på vår vakt, så att de icke åto upp våra hästar för oss. *** Ur vilken sju lik och några dödskallar utburits. 9—163217 Den 19 nov. fortsatte vi två mil utefter floden. Vid pass sju och en halv mil från Staraja Russa, där av allt att döma fordom en stor by varit belägen, åkte ståthållaren i Koporje ned sig på isen med sin släde, så att han kom ända till halsen i vattnet. Isen var så uppkörd av den långa slädträngen och så söndersprucken, att den stundom tycktes bölja som vågorna i en sjö. Dock voro isflaken tjocka nog att tillåta oss passera, ehuru en och annan gick ned sig. För att ståthållaren skulle 73