förmälde, att han var på benen för att störa förhandlingarna mellan svenskarna och ryssarna, och vi hade ingen möjlighet att på minsta sätt bjuda honom motstånd. Till slut ställde han dock kosan annorstädes in i Ryssland för att efter mycket rövande och mördande återvända till Polen. Då det den 21 nov. kommit till herrar sändebudens kännedom, att Herr ambassadören av Storbritannien John Merick ämnade skicka några av sina adelsmän för att hälsa dem välkomna, beslöto de att i sin tur sända två av sviten till Herr ambassadören med förfrågan, om de icke själva finge komma till honom;1 varpå de fingo till svar, att då Herr ambassadören hade att avgiva några angelägna depescher till de ryska herrar kommissarierna angående den för fredsunderhandlingarna beramade platsen,2 detta i dag fölle sig mindre lägligt, men att om herrarna be- hagade infinna sig påföljande dag, de då skulle vara välkomna. Den 22 nov. på e. m. begåvo sig herrar sändebuden till ambassa- dörens kvarter, * en bojargård, belägen tre till fyra muskötskott från * Det hette Palestina och låg vid floden Pola. Engelske ambassadören hade en svit på 60 personer, av vilka 28 buro hans livré, karmosinröda mantlar med silverbårder. På andra sidan floden mitt emot Palestina ligger en stor, vacker by vid namn Pallith. Den var obebodd till följd av kriget, varför engelsmännen revo ned den och använde virket till bränsle i sitt kvarter. 10—163217. 81