han släden bakfram mot trädet för att använda den som en stege, skar ett bastrep från densamma och fastgjorde det vid en gren, lämnande en ögla öppen, enligt hans förmenande lagom stor att träda huvudet igenom. Delinkventen, som vid sin ankomst fördes upp på släden, hade icke händerna bundna på ryggen, utan framför sig, så att han själv kunde hjälpa sig att träda huvudet genom slingan; denna hade dock gjorts något för trång. Härvid ropade han med hög röst: »O, skall jag så gruvligen dö vid detta rep, finns det ingen nåd och ingen som vill fälla förbön för mig?» Härpå svarade ryttmästar Wagner: »Finns där någon som vill fälla förbön för er, så skall ni släppas lös och fri» — varmed han menade, att den andre skulle hängas i hans ställe. Soldaterna, som väl kände honom, tego stilla och ville icke ge sig in i sådant trångmål, och sergeanten svarade å de andras vägnar: »Nej, vi lägga oss ej ut för en skälm.» Då frågade ryttmästaren med hög röst delinkventen, vad som förmått honom att löpa över, om han lidit brist på pengar, mat eller något annat, varpå denne svarade endast nej, men att det funnits även andra överlöpare och att han icke vore den första. Sedan han så ur- skuldat sig, bad han att få förrätta sin bön, vilket tillstaddes honom. 117