med en hovmästarstav i handen, med vilken han saluterade. Han åtfölj- des av ett antal personer, lika många som bordsgästerna, vilka i hän- derna buro stora gyllene eller förgyllda bägare för herrarna och vida, höga glas för sviten, somliga rymmande mer, andra mindre än ett stop och alla fyllda med hypokras. Alla dryckeskärlen sattes samtidigt ned på bordet, ett framför varje bordsgäst, så att vi förvånades över att på en gång se en så stor mängd vin. Än mer förundrade blevo vi, då guvernören lät tillsäga oss, att den som sist hade druckit i botten, skulle få sitt glas fyllt på nytt för att utan pardon åter tömma detsamma. För att slippa undan med ett gjorde sig nu några så bråttom, att de fingo nog av dryckjom ända till påföljande dag och måste taga den kortaste vägen till sina respektive login. * * Om också herrarna förträffligen välfägnas på måltider och banketter, så bidrager denna stora hovhållning i sin tur till alltings fördyrande. Så t. ex. kostade före vår hitkomst ett får T/2 och en oxe 12 daler, under det att man nu får ge drygt en, resp. 25 daler, och så är det med allting. Om vi stanna här länge, komma vi att förorsaka svår dyrtid och skaffa oss mångas förbannelse på halsen. — Ännu den 15 april kom folk resande över isen från Helsingfors i Finland. Havet är här 15 mil brett. De sade oss, att isen ännu var tjockare än en halv manslängd, men då det töade starkt och isen blev lös, åkte många ned sig med sina hästar. Luften börjar nu att klarna över bergstopparna, varför vi hoppas på öppet vatten inom fjorton dagar. Herrarna gå dagligen på gästabud eller ha själva gäster, varvid det ofta drickes tappert. 140