dörrar skulle förses med lås, då man förut icke brukat regla dem(!). Dess- utom besågos Magnus’ och Karl VIII:s * gravar.1 Därpå ställdes färden till förstaden på Norrmalm, där herrarna mötte Hans Maj:t, som till fots begivit sig utom staden för att provskjuta ett fältstycke.2 Efter ut- bytande av hjärtliga hälsningar vände Hans Maj:t tillbaka en annan väg till kanonen, vilken därpå laddades på nytt. Hans Maj:t riktade den i egen person, i det han tog sikte på en stor sten, som låg på ett ansen- ligt avstånd därifrån i närheten av en kvarn på en höjdsluttning. Skottet träffade stenen, och ett andra skott, ävenledes riktat av Hans Maj:t själv, tog helt nära, vadan inriktandet skett med mycket gott omdöme. Andra gången gick lavetten sönder, ett av hjulen lossnade och nära laddhålet fann man en liten spricka, som framträtt redan vid första skottet. Hans Maj:t hade därför velat sätta stycket på dubbelt prov och * Död i nådens år 1470. — Framför högaltaret ligger en biskop begraven, som blivit mördad där på stället av några adelsmän. Dessa, som voro honom gramse, emedan han lyst dem i bann, hade kommit instörtande i kyrkan, medan han stod och förrättade altartjänsten, slagit ihjäl honom och sön- derhuggit liket i 26 stycken. Över graven, som är trekantig, ligga lika många tegelstenar. Adelsmän- nen togo till flykten, deras vapensköldar äro stickade på ett kläde, som ännu dagligen brukas på al- taret.3 I kyrkan finnes även skulderbladet av en jätte, mycket stort. — Vid kranen lågo över 100 metallkanoner. 168