trakten, som veta huru de skola förhålla sig, fara emellanåt dit för att roa sig och vända oskadda tillbaka. Enligt vår sagesman hade dessa trollkvinnor, som i skepnad av svenska jungfrur uppehålla sig på ön, givit denna dess namn. Allt detta vore ju högst sällsamt, om det vore sant, men då jag själv icke sett det, vill jag icke vidare gå i god för det, utan åberopar mig endast på den nämnde predikanten. Denne be- rättade oss även under resan om ett visst spöke, som stundom visar sig vid flodstränderna kring hela Östersjön, i Livland, Finland och Sverige, och som där kallas Näcken. Ibland händer det, att folk som gå och bada eller hästar, oxar och andra djur, som beta vid vattnet, bliva ned- dragna av näcken i floderna och havet, så att de aldrig synas mer i livet. Den förut nämnde kammarjunkaren Robert von Rosen berättade oss, att han själv en gång sett näcken med kvinnoansikte och långt, hängande hår sitta på en påle till höger om Slottet i Stockholm. Dylikt är ingenting ovanligt, och vi hörde därom även från annat håll. Stundom lära vid vissa floder sådana melodiösa och ljuvliga röster och andra ljud låta sig förnimma, att den som endast närmar sig något för att lyssna så röres i sitt sinne, att han gripes av än större lust att närmare under- 23—163217. I93