och på en runno tarmarna ur buken, en gräslig syn. — Då nu emellertid vintern snabbt nalkades och Hans Maj:t icke fann det med sin fördel förenligt att längre fortsätta belägringen, så lät han denna dag på aftonen bortföra artilleriet från staden.1 Den 22 okt. uppstod om natten eld i konungens kvarter, vilket för- orsakade stor uppståndelse i lägret. Alla soldater och ryttare voro under vapen av fruktan för att stadsborna skulle göra ett utfall. De sistnämnda återtogo de dagen förut förlorade platserna och togo en utpost till fånga. — Hästarna i lägret voro av naturen utan svansar, vilket såg mycket komiskt2 ut. Den 23 okt. voro vi åter inbjudna till middag hos Hans Maj:t. — De sjuka och sårade, som utgjorde ett ganska stort antal, avskildes från de andra. Du arma land, vilket elände medför icke detta fördömda krig! På suckar och klagan var där ingen ände. — Jag träffade här kapten Polidoor, kapten Andries Goessens och fänriken Joris van Cats, av vilka den sistnämnde följde med oss som tolk. Det blev naturligtvis en glad dag. — Ingenjör Andries Sessander (Margarita Slots man)3 hade avlidit här och stod ännu ovan jord. Man tordes varken begrava honom eller 202