Den 4 nov. övernattade vi i en förfallen liten by; sågo på vägen fem vargar, uppätande ett litet barn, som de rivit. Den 5 nov. ankommo vi till Staraja Russa, beläget vid den natur- sköna floden Russa(?).‘ Numera är det endast en liten, av hakelverk omgiven skans, men var fordom en stor, ståtlig stad; på en halv mils avstånd ter den sig ännu vackert med sina torn och kloster, ehuru dessa ligga i ruiner, undantagandes ett ståtligt dylikt, där abbedissan och nun- norna ännu voro kvar. Här finnes även en saltbrunn över 1,000 famnar djup. Stället är täckt och har flera vackra fruktträdgårdar, av vilka vi be- sökte en, som förlidet år givit en avkastning till ett värde av över 100 rubel (eller ioo pund flamskt). Nu fanns där dock ej ett blad, än mindre några frukter på träden, ty trädgården hade blivit förhäxad, och man såg trollkarlarna och trollkvinnorna, tio till antalet, stå där brända vid sina pålar. — Bönderna, som kört oss hit från Pleskov, blevo vid hemkomsten nästan samtliga ihjälslagna av de hemmavarande till straff för att de hjälpt oss. Allting är här mycket dyrt, om något överhuvud står att få, så att dagligen en mängd människor dö av hunger. Deras lik få ej en kristelig begravning, utan köttet hamnar i andra människors buk. Ja, Staraja Russa