Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husar i djerfhet. Då man såg Kolmodin och en student
tillsammans, var det den vördnadsvärde läraren, som stod liksom
nedtryckt af blyghet och förlägenhet, utan att våga lyfta sin
blick från marken. Detta oaktadt egde han en sjelfständig
karakter och var såsom examinator lika allvarlig i sina
fordringar, som rättvis i sina betyg.
En annan, genom föreningen af lärdom och vitterhet lika
utmärkt lärare den tiden var den berömde Samuel Ödmann,
som under ett fjortonårigt skolmästarskap på Vermdön grundat
ett sådant rykte, att han kallades till Vetenskaps-Akademiens
ledamot och — ehuru ograduerad – till professor vid rikets
första lärdomssäte. Liggande i sin säng, hvilken han, ehuru
alldeles frisk, icke lemnade på nära 40 år, kände han alla
Europas länder och hufvudstäder, samt främmande verldsdelar,
bättre, än de mest långväga resande. Då främlingar besökte
honom, satte han dem gerna i förvåning genom detaljnotiser
om deras fädernesland eller födelsestad, hvilka uppgifter ofta
voro för dem sjelfva obekanta. Kännedomen af främmande
länder och folk var dock för honom en bisak, ett
älsklingsstudium till tidsfördrif, enär han, som bekant, egentligen
förvärfvat sitt rykte såsom orientalist och teolog, hvarföre han
äfven insattes, jemte Tingstadius, i bibel-kommissionen. Ryktet
berättade, att när de båda orientalisterna voro af stridig
mening rörande rätta förståndet af ett uttryck i den heliga skrift,
och ingen ville gifva efter, förmedlade ordföranden, erkebiskop
Lindblom, saken sålunda, att han yttrade: ”Kära Ödmann, låt
nu Tingstadius få rätt denna gång, så skall du få rätt härnäst.”
En gång lärer dock en allvarsammare brytning uppkommit, då
Ödmann, som gerna åberopade den berömde Michaelis’ version
till stöd, vid en föreslagen tolkning af Tingstadius invändt:
”Men Tysken säger så här”; hvarpå Tingstadius, som ej ansåg
sig behöfva låna auktoritet i de österländska språken, utfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
