Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anade då ej den ädla skarans öde, att till stor del, utan att
ha fått se fienden, förgås af vanskötsel, elände och köld,
under ändamålslösa fram- och återmarscher, eller att
ihjelfrysa på kanonsluparne, och att de få, som återkommo, dels
buro inom sig den dödande landtvärnsfebern, dels, om de
voro friska, ålades att skaffa sig laga försvar, då de tjenster,
från hvilka de ryckts, voro upptagna af andre, och de ej hade
kläder att skyla sig med, sedan de måst återlemna kronans.
Jag påminner mig ännu, med en känsla som isar hjertat,
huru qvarlefvor af denna nyss blomstrande ungdom, ett år
senare, släpade sig på Upsala gator, förtärda af lidande och
vanskötsel, och huru för en sådan hamn porten ofta stängdes
af förskräckelse vid ordet ”en landtvärnist!” … ty den
förfärliga landtvärnssjukan hade injagat en skrämsel, icke
ringare än den för koleran vid dess första utbrott, och de
fleste vågade ej, af fruktan för smitta, släppa en
landtvärnsyngling in i huset. Den gamle kungen dömde rätt deri,
att förfarandet mot landets ungdom mägtigast nedkallade
den Nemesis, som störtade en olycklig styrelse.
Det skulle synas oförklarligt, om man ej visste hvad
envälde och censur innebära, huru allmänheten under nära
ett år kunde hållas i okunnighet om landtvärnets öde. Ja,
man påstår, att Gustaf Adolf sjelf ej kände det, och att,
då han en gång från fönstret såg en af svält vanmägtig och
vacklande landtvärnist, han skulle af Tibell erhållit den
upplysning, att ”gossen kanske tagit sig för mycket till
bästa”. Då man lyckades så länge underhålla ett slags
allmän tro på Klingspors segrar och hjeltenamn, synes det
ena ej omöjligare än det andra. Som bevis derpå vill jag,
bland annat, anföra hans mottagande i Upsala, då han
genomreste staden under vintern 1808–1809, sedan
Finland var förloradt. Vi tågade, alla sångare, jemte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
