Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
läger. Då han lät en vapenhvila inträda emellan brödrafolken,
följde han sitt hjertas böjelse. Må hända blandade sig deri
en framtidsdröm, att göra tvenne folks lycka, under en fredlig
styrelse. Men nu, då lotten, tidigare än han ville eller trott,
.
var kastad, och det mörka obetvingliga ödet stod framför ho
nom, kunde han säga som Wallenstein, förskräckt för sin dröm
om Böhmens krona :
" Wie ? Sollt ich’s nun im Ernst erfüllen müssen,
Weil ich zu frei geschertzt mit dem Gedanken ?" ...
Eller hvilken annan oro kunde han mena, då han, kort före
sin död, yttrade till sin adjutant Forsell om sina svåra sjuk
domsanfall: " De många bekymmerfulla nätter, jag tillbragte
sista året i Norge, hafva säkert grundlagt denna sjukdom ” *).
Äfven här hafva personer, som sett honom på närmare båll,
trott, att det var en hemligt tärande ånger öfver hans falska
politiska ställning, som bäddade hans förtidiga graf
. Det
kunde ej undgå honom , att sjelfve hans generaler ogillade
hans handlingssätt. De vttrade sig till och med tvetydigt
derom till främlingar, såsom då t. ex. samme Forsell, sänd att
underhandla, erhöll af general Stabell, på frågan om hurudan
prinsens karakter egentligen vore, följande svar : "Mennisko
*) Han utarbetarle denna tid en försvarsskrift till sitt rättfärdigande,
under form af bref till sin bror. Den blef ej utgifven under hans
ännu återstående korta lefnad, men Jac. Aall har upptagit den i sina
Erindringer (II: 667–681) under titel: Christian Augusts Apologie.
Redan, att han trodde sig behöfra ett försvar för sitt handlingssätt,
bevisar mycket. I Danmark bedöms han ännu strängt, äfven af sam
vetsgranne häfdatecknare. Den granskning, som Wegener företagit i
Actmæssige Bidrag til Danmarks Historie i det nittende Aarhundrede
(1 delen, Köpenhamn 1851 ), slutar med orden : " Ridderen af det plet
frie Skjold var han ikke " (s. 124). En aning om ett dylikt omdöme
i häfden kan krossa ett högsinnadt hjerta. Huru litet åter vissa
häfdatecknare förutse verkningarna af sina skrifter, visas deraf, att
det är i " tidstaflorna” öfver " 1809 års män ”, hvilka bland annat af
sågo Carl Augusts förhärligande, som de Danske historieskrifvarne
funnit sina svåraste anklagelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
