Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
framom sig. Men sjelfva rikedomen af hans snille, hans
ovanliga lätthet att uppfatta föremålen, och behofvet af
deras omvexling, i förening med den brist på uthållighet,
som ofta tillhör det nordiska lynnet, hindrade honom der
ifrån . Det vore orätt att kalla det lätja, ty få hafva ar
betat som han, ända till sista stunden. Fogelberg, Lauræus
och Sandberg deremot, oförtröttade i studier och sjelf
fullkomning, höllo vida mer än deras första lärospån lofvade.
Lauræus blef till och med något helt annat. När man på
minner sig hans utsigt af Storkyrkobrinken (som gränsade
till karrikatur), och hans pigor och vedhuggare vid ljus
sken, kunde man ej drömma om det mästerskap, som senare
ådagalades i hans Romerska osterior, röfvarescener och an
dra genretaflor. Om Fogelberg har jag utförligen yttrat
mig i minnesteckningen öfver honom.
Den sceniska konsten bestrålades icke af någon blid
stjerna under Gustaf IV Adolf, hvilken i allmänhet ej var
vän af nöjen, minst de teatraliska. Också hade han utsett
ett par styresmän för scenen, som voro i botten hederlige
och aktningsvärde män, såsom han sjelf, men ungefär så
mycket konstdomare, som han var statsman . Kammarherren
baron Hugo Hamilton, vanligen kallad ” den fransyske Ha
milton ”, hade dock sjelf i lustspelet varit god sällskaps-aktör,
men uteslutande på Franska, och han gillade intet annat.
Det berättas, att då, vid general-repetitionen af Adlerbeths
Ingiald Illråda, han satt med författaren på scenen, hade
han, vid det tillfälle, när Ragnar ger Ingiald banesåret,
sprungit opp och ropat : " Où est donc le banesår? ... Är det
så man skall presentera något för sin kung ? ... Ni skall
lägga le banesår på ett hyende, bocka er och säga: Ingiald!
jag ger dig banesåret.” – Si non è vero, è ben trovato.
Hans vördnad för Fransmännen och för familjen Fersen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
