Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
"upprorsmakare”. Vi flydde till vår skyddsengel Napoleon,
som bad oss göra slut på vår anarki, och skref till Carl XIII ,
att han skulle vända sig till kejsar Alexander, " som var stor
och ädelmodig”. Vi gjorde så, och han svarade, att icke heller
han kunde underhandla med en regering, som stod under
synbar inflytelse af en upprorisk armé (den vestra ). Under
allt detta skulle vi bevaka vår afsatta konungaätt, hvilken,
säge hvad man vill, ännu rönte ett deltagande i landet, som
ingen kunde rätt beräkna. När man frågade Napoleon, om
han tilläte att föra f. d. konungen till Schweiz, anmärkte
verldsherskaren, att denna bostad låge för nära Sverige att vi
ej skulle befara oroligheter *). Han visste, att på revolution
följer ofta reaktion. Adlersparre, churu förskansad i West
manska huset bakom sina kanoner, ansåg det Gustavianska
partiet ännu så mägtigt, att han påtänkte en frivillig lands
flykt
. Till råga på allt fick vår gamle konung ett slaganfall.
Man besinne, huru mycket som då hängde på denna svaga
lifstråd. Så länge ban andades, hade vi dock ännu en lag
krönt, gammal Vasakonung. Men sedan ? Vår nyvalde
tronföljare stod, som sagdt, i fiendeland, i spetsen för en
fiendtlig här, anbefald af sin ännu laglige konung att angripa
oss, och kunde, med bästa vilja, ej komma till oss som rym
mare och menedare **). Vår gamla konungaslägt satt i fän
*) Engeström skrifver härom: " I början tyckte kejsaren Schweiz vara
något nära, men beviljade det slutligen, för att visa sin verkliga vän
skap för konungens person.” Fouché hade velat behålla Gustaf Adolf
i Frankrike och sagt: Il pourrait bien manger son argent ici. Il ne
fera pas de mal.
**) Ännu den 5 dec. 1809 skref Carl August till Adlersparre, att han ej
kunde underteckna sin försäkran som Svensk kronprins, innan freden
med Frankrike och Danmark vore sluten, så att ej han sjelf skulle bli
orsak till ett nytt krig, som kunde förstöra både Sverige och Norge.
Hans ord äro: ” Kan jeg og bör jeg indtræde i en Stilling, hvori jeg,
forinden jeg haver den fulde Overbeviisning om det franske Cabinets
Beslutning, vover at paaföre et Land (Sverige) maaskee alene ved mit
v. Beskow , Lefnadsminnen. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
