Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
lifgrenadier-regementet, förstärkt af en sqvadron utaf lifrege
mentets kyrassierer samt några kanoner. Konungen aflade
fälttecken, uniform och serafimer-orden, när han lemnade Drott
ningholm . På Gripsholm bar han civila svarta kläder, med
Maltheser-korset, såsom man såg honom afbildad på de för
vridna skändmålningar, hvilka, till de ädelsinnades vämjelse,
utsattes i boklådsfönstren .
Om minnet af de olyckor, som han dragit öfver fäder
neslandet, minskade deltagandet i hans egen, så var detta icke
förhållandet med hans gemål. Få gåfvos, som ej rördes af att
se ungdom , skönhet, oskuld och dygd slutna inom fängelse
murarne, utan allt eget förvållande. Från den stund, då hon,
sextonårig, räckte sin hand åt Gustaf Adolf, var hon vigd vid
olyckan för sin återstående lefnad. Att hon ej kunde älska
honom , är förklarligt af den stora olikheten i lynne. Det
säges äfven, att hennes hjerta var förut fäst vid en ridderlig
furste, Enghien. Detta är föga troligt, då man vet, att
han under hela den tid, han vistades i Baden , lefde ute
slutande för ett annat ungt fruntimmer (prinsessan af Rohan ),
som han äfven i dödsstunden sände sina sista helsningar. Det
vissa är, att Gustaf Adolf ej egt någon aning derom , ty han
var, enligt hvad hans omgifning påstod, svartsjuk som
tiger. Eget nog kan man säga, att om Enghien ieke från
röfvade honom hans brud, kostade han dock Gustaf Adolf
hans krona; ty det var under vistelsen i Carlsruhe och under
bemödandet att frälsa Enghiens lif, som Gustaf Adolf bröt
ohjelpligen med förste konsuln Bonaparte, sedan förhållandet
emellan dem, genom ömsesidiga beskickningar, af Duroc och
Bourgoing å ena sidan, samt Carl Bonde och Ehrensvärd å
den andra, blifvit vänskapligt till den grad, att Gustaf Adolf
till och med genom Bourgoing, såsom det berättades, tillstyrkt
förste konsuln att förklara sig för ”Galliens kejsare”, om ej
en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
