Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
han ännu ej tala, och hade lamhet i ena sidan, så att han
tidtals var sängliggande och måste bruka en fontanell med
icke mindre än tolf ärter, hvaraf följde ytterligare svaghet
och att hans utveckling ännu mer fördröjdes. När han åter
kom på fötter, var hans gång länge haltande. Redan vid
fem år måste han begagna baden vid Uddevalla, hvaraf han
stärktes betydligt , och kunde nu fullkomligt tala. Vid
denna tid erhöll han till guvernör riksrådet Ramel, en ädel
och upplyst man, som skulle lära honom läsa innantill,
hvilket något ovanliga åliggande för en gammal rådsherre
denne på det samvetsgrannaste uppfylde, så att, enligt hvad
det berättades, den höge lärjungen lärde känna bokstäfverna
och stafva inom några månader. Men om konungen, i sitt
val af guvernör, visat sin böjelse för värdighetens iakt
tagande, ådagalade han i nämningen af underlärare sitt tycke
för sparsamhet. Dertill utsåg han, på Ramels förslag, då
varande adjunkten, den sedan berömde filosofen Biberg,
med endast 400 rdr banko i lön och 1 rdr 16 skill. kost
pengar, när prinsen icke vistades i hufvudstaden och han
således ej hade förtäring på hofvet, samt utan löfte om
någon pension, men med hopp om ett pastorat, eller annan
passande befordran, när han lemnade tjensten. Biberg er
höll ej heller, som eljest varit brukligt, någon titel, eller
tillåtelse att visa sig i hofsocieteten, utan infann sig blott
på vissa timmar hos sin lärjunge, då han dock alltid skulle
vara klädd i kappa och värja, för att läsa små lexor. Då
han var gammal vän till min lärare professor Brändström,
såg jag honom ofta hos denne, och jag blef, sedan han
flyttat till Upsala, nära bekant och ”bror” med honom. Han
talade alltid med välvilja om sin forne lärjunge och var nöjd
med hans läsning. Längre än till dennas vård sträckte sig
ej heller hans tillgöranden, både af föreskrift och böjelse;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
